Ett nytt badhus i Västertorp, beläget i den bortglömda, av E4:an dammiga, Mellanbergsparken dit folk kan gå för att bada. Det behövs inga fler simhallar i Stockholm, men ett nytt sorts badhus dit alla olika människor av alla åldrar kan komma och bada i en starkt arkitektonisk miljö - det fattas idag. Därför har jag fokuserat på att gestalta starka rumsligheter där vattnet får stå i fokus och förstärka upplevelsen av rummet. Genom badhuset finns tre olika steg på skalan i material och badupplevelser som går från asfalt till skog, från slutet till öppet. Längst ut mot skogen finns en badsal på 24 x 84 meter där en pelarskog av tegelpelare möter vattenytan.

Umea? kommun har sedan 1995, med varierande intensitet, planerat fo?r en ny simhall som ska ersa?tta den gamla fra?n 1970. Det nu liggande fo?rslaget har mo?tts med skiftande a?sikter och de ma?nga kritiska handlar om ba?de fo?rslagets placering (mitt i centrala staden pa? en all- deles fo?r tra?ng tomt) och programmets omfattning (fo?r lite). Eftersom jag delar dessa kritiska a?sikter sa? har detta gett mig ett ypperligt tillfa?lle att som mitt examensarbete titta pa? hur jag anser att placeringen, omfattningen och gestaltningen av ett nytt badhus i Umea? ska se ut.Mina huvudsakliga fra?gesta?llningar har varit just placeringen, programmets omfattning samt naturligtvis a?ven gestaltningen av ett badhus fo?r Umea? kommun med sina 110 000 inva?nare.

Det råder i dagens läge konkurrens mellan gatuträden och infrastrukturen. Människan som lever i den urbaniserade världen vill ha alla bekvämligheter inne i staden som kräver avloppsledningar, vattenledningar, gatubelysning, elledningar m.m. Samtidigt vill man ha gröna ytor i staden med stora pampiga träd. Oftast får dessa två, träden och infrastrukturen, slåss om platsen under marken och det är oftast det gröna som får lämna plats. Eftersom detta är ett återkommande problem vid de flesta nybyggnationer och nyanläggningar av ledningar, gator, parkeringar etc.